söndag 7 september 2008

Storyn om våran lilla badanka

Vi fick ett mail igår, där någon påpekade att de tyckte det var för jävligt att vi tog emot hästar gratis och sedan sålde dem för att tjäna pengar. Vill bara göra ett inlägg om att så är inte fallet. Jag kan garantera att detta inte på något som helst vis är vinstgivande. Hästar ska avmaskas, vaccineras, verkas och skos och dessutom äter de en massa under tiden. Det finns inte en enda häst som har gått med vinst sen vi började med detta, och det är inte heller vår avsikt. Som exempel vill jag berätta om en av våra hästar.

Han kom till oss för fem år sedan. Han kom från en hästhandlare i ett skick som knappt går att beskriva. Han hade inte ens ett namn. En bekant till oss såg honom och ville rädda honom. Han fick betala
30 000:- för att få hästhandlaren att släppa honom.
När han kom var han så mager och undernärd att han inte ens orkade äta, han var så full med mask att det inte fanns något annat i hans avföring.
Hans hovar var så söndriga att han gick på ballarna, som var blodiga och uppslitna. Han var håglös och helt apatisk.
När avmaskningar och vitaminer börjat verka började hans aptit så smått komma tillbaka, och det dröjde inte länge förrän han var värsta matvraket.
När han väl börjat må bättre kom en helt annan häst att visa sig. Han var aggresiv, opålitlig och i stort sett ohanterbar, vilket vi snart kom underfund med berodde på att han var fruktansvärt strykrädd.
Idag fem år senare är han världens goaste häst, jag lovar det finns ingen annan häst på jorden som blir så hysteriskt glad över att få mat, han äter som om varje måltid är den sista.
Hans hovar är totalt förstörda pga tidigare vanvård, men tack vare vår duktiga hovslagare slipper han att ha ont längre. Han är go och kelen och man kan inte längre föreställa sig hur han en gång var. Pga av att hans hovar är väldigt dåliga mår han inte så bra av att bli riden, utan det blir bara en liten tur då och då.
Vi hade bestämt oss för att sälja honom i förhoppning om att någon annan kunde ge honom mer än vi kan, men vad gör man när hästen gråter stora krokodiltårar varje gång någon kommer och tittar på honom, vi kommer aldrig att kunna skilja oss av med honom. Han har garanterat kostat oss minst 100 000:- under dessa fem åren, så kom inte och säg att vi gör det för pengar. Hade vi sålt honom hade vi kanske fått 5000:-. Jag tror inte att vi gick med någon vinst då.

Men när jag ser honom gå i hagen med sin stora runda mage, när han kommer springande och gnäggar och kommer för att gosa, då känner jag att det är värt varenda krona. Hade han inte kommit till oss hade han varit död nu. Död pga vanvård.

Nä, vår lilla badanka får nog gå kvar så länge han lever.

Inga kommentarer: